tisdag 13 juli 2010

Det här visste ni inte om mig/oss. Intressant för vissa, ointressant för andra.


Kanske den här livshistorien om min uppväxt och min/vår vandring genom livet kan vara som grädde på moset.

Min familj;
Pappa var från Örebro om hans liv vet jag inte mycket,han reste omkring som frireligiös pastor,min mamma var en försynt vacker flicka från Vittskövle i Skåne uppväxte på en gård med många syskon.
Dom träffades så småningom, familjen växte sig stor,fyra syskon var vi,tre bröder och en syster.
Pappa blev sedermera affärsman,drev Cykel och Radioaffär,samt sko och skomakeri.
Kanske var det därför man inte vet mycket om han,han var mycket ute på resande fot.

Uppväxten var helt underbar härliga frireligiösa föräldrar,så det blev en fostran därefter,den enda som följde i deras spår var min syster.
Vad jag minns av min barndom var att jag var ganska lugn, uppe i tonåren bodde vi med trädgård, därav mitt stora intresse för växter på äldre dagar.

Efter skolan var det ut i livet,började tidigt intressera mig för det militära, hade en morbror och en kusin som avancerade inom försvaret och jag skulle inte vara sämre.
Fick jobb på en känd arkitektfirma, Hans Westman i Lund var där ett par år,för att efter värnplikten och Instruktör skola A, vid Södra Skåningarna steg jag i graderna.

Efter muck, fick jag anställning på ett företag i Malmö som byggnadsritare,men vid sidan om drev jag ett litet ritkontor hemma,där ja både ritade hus,gruvhissar och ölflaskor,gjorde butiksreklam till ICA-kedjan i Lund mm.
På företaget stannade jag till pensionen,mitt arrangemang i företaget gjorde att vi ändrade inriktning blev ett mera strukturerat grafiskt företag,då fick jag ansvar för personal och produktion.

Nu kom tankarna, det var dax att bilda familj.
Efter ett antal förhållande,såg jag en tjej,underbar som en Svensk sommar,värdens vackraste leende,men det tog ett tag innan det klickade till.När hon väl hade slagit klorna i mig så var man fast för livet.

Annelise hette hon, kom från storstaden Köpenhamn, utbildad till damfrisör och hade fått jobb i Lund.
Efter en tids dejtande flyttade vi samman, förlovade och gifte oss ståtligt i Svenska Kyrkan i Köpenhamn,med ett stort firande med släkten från båda sidor sundet med en minnesrik återresa till Sverige,eskorterad av en sjökapten på båten Absalon som önskade oss lycka till i livet när vi anlände till Malmö.
Efter en tid kom vår första dotter Jeannette,vi jobbade på var på sitt håll efter ett par år kom dotter nr två fick namnet Catharin.

Men mitt intresse för det militära satt som ett plåster i nacken,efter ett antal repmånader,knöt jag goda kontakter i försvaret,detta gjorde att jag kunde börja som instruktör på mitt älskade Revingehed.
Blev även Hemvärnschef i Lund under ett antal år,slutade när man skulle omorganisera försvaret.

Nu började barnbarnen komma;Först i raden var Mikael, sen kom Patrick, därefter Alexandra och Jimmie,följt av Lina och Marcus.Härliga ungar hela högen.
Efter en tid fick vi överta ett litet Kronetorp ute på Revingefältet långt från närmsta hus,helt underbart för ungarna,som alltid skulle med dit ut,torpet fick namnet Snickarboa.
Här härjade vi ett antal år,ungarna växte upp och fick sina intressen, till sist satt vi där själva och det började kännas tråkigt,lämnade över det till min ställföreträdare.

Nu är barnbarnen i tonåren,nu är det något annat som gäller,tidigare när flickorna var små så drog vi i väg med husvagn.
Nu blir det med bil till Spanien med 3 av grabbarna,sedermera övergick vi till charter ett par gånger om åren till Spanien, därefter dom Grekiska öarna.

Nu har ett par av grabbarna själv bildat familj,skaffat barn,skillt sig och skaffat nya barn.
Andra av dom lever som sambo,reser runt i världen, det var ju inget man själv gjorde som ungdom,någon gång faller väl dom oxå till ro och bildar familj.

Själv sitter vi nu som glada friska pensionäre och njuter av livet,reser gör vi fortfarande,trädgården är vårt stora intresse nu,mitt stora intresse för Medelhavsväxter sitter fortfarande kvar och vid varje resa så tar jag någon växt med mig hem.

Nu lever vi för familjen och våra barnbarns barn, det har blivit till åtta(8)stycken med åren,fem pojkar och två flickor,världen härligaste ungar, som kan hålla oss två äldre tonåringar i gång ordentligt,underbart när dom kommer,"MEN"skönt är det när man kan slappa av i soffan bakefter.

3 kommentarer:

Unknown sa...

Fast jag hört det berättas flera gånger är det alltid lika fascinerande att höra er historia. I denna finns ju massor av intressant du kan skriva djupare om och där saknades även flera delar som jag hört er berätta glatt om, dans, berit och bertil mm. Men det kommer säkert mera och jag ser fram emot att läsa om det.

Havemanden sa...

Ja Mikael det stämmer det var väl värmen som gjorde att där blev lite hopp här och var. Tack för din kommentar.
Återkommer med lite senare

Jeannette sa...

Hej min kära Far
Ja det var en trevlig lite berättelse jag visste ju redan men ändå kul att läsa.
Jag själv började semestern med att inte göra någonting bara slappa och vad blev följden jo jag blev jätte trött.
Nu är man ledig 3 veckor och det är skönt. Ni får komma ne och grilla en kväll vi hörs . kramar

http://jeannette.rojnert.se/