Sommaren börjar nalkas sitt slut och höstens mörker trycker på. . .

Nu väntar vi väl alla som skämt bort oss med värmen,att det skall bli en vacker höst och att det dröjer innan kylan trycker in oss i värmen,vissa kanske går i ide, det lär jag göra.

Det finns vissa tendenser att det blir en mild vinter, jämnför man föra hösten så var träd och buskar fyllda med frukter,sparvarna frossade i körsbär, ekorren samla upp stora förråd av hasselnötter.
I år är bären färre, hasselnötterna är nästan obefintliga,det tenderar till att vintern blir mild.

Nu skall jag försöka dra mig till minnes om vad jag och min kära hustru varit med om sedan jag satt här och plitade ner i bloggen sist.
Besök får vi ofta av våra barnbarn, Mikael och hans Hanna,- Patrick med sin Linda och flickorna, Patricks grabbar Sebastian, Hampus och Jonathan träffar vi i regel var fjortonde dag.
Efter mycket om och men, så bilade vi upp till Kristianstad där vi har ett av våra barnbarn med familj,Alexandra mor i huset samt barnen Albin och Wiktor, även Jimmies grabb Oliver var där.
Där uppe har dom det bra, även om tågen dundrar förbi en gång i kvarten
Yngsta dottern med sin man Anders har varit ute och campat hela sommaren, en del av tiden har dom haft barn barns barnen med sig, vilket jobb. Eller ?

Vidare i händelserna, så har vi varit nerbjudna till äldsta dottern Jeannette och Jan på grillafton eller vin och ostafton, det är ju länge sedan man har kunnat utnyttja kvällarna som denna sommar.

Överraskade blev vi en dag då dom ringde upp och ville vi skulle göra oss klara, dom skulle hämta oss för en biltur.
Det blev en underbar rundtur ner runt Österlen.
Först hamnade vi på den mycket omtalade Apoteksgården i Simrishamn, (här blev jag inte så imponerad som jag hade väntat mig) efter alla artiklar i veckotidningarna.
Då är min lilla trädgård med sina Medelhavs växter lika vacker, även om en del av dessa växter fick stryka med i den hårda vintern.

Sen bar det av mot min gamla rekrytstad Ystad med all sina minnen , allt harvande i Sandskogen och det ökända Sandfältet Sahara,(finns inte längre).
På vägen mot Ystad körde vi genom alla dom vackra byarna, innan vi till slut hamnade i Öja,här letade vi upp den välkända Åbergs trädgård,den är verkligen värd att besöka om man är i trakterna
Här är mycket av det gröna att beskåda, att mätta ögat och sinnena med.
Stilla och fridfullt intog vi en ekologisk fika (allt var hemmagjort), innan vi startade vår hemfärd.
Ps; Klockan är nu strax före ett på fredag e.m, jag sitter i uterummet och knackar ner dessa rader, det drar in ett för oss ordentligt åskoväder, det blixtrar och knallar och regnet öser ner, Annelise släpper vad hon håller på med i köket, sätter sig hos mig för att känna trygghet,det är inte något väder hon gillar, men det gör jag det känns i kroppen.
Påminner om när man växte upp på landet, där vi som barn tillbringade våra somrar hos våra släktingar.

Nu har Annelise återgått till sina sysslor i köket för att fixa till inför kvällen.
Berith vår väninna, (grevinnan på Pilevallen) kommer på besök.
Det har inte blivit till så många besök, sedan hennes man och vår vän Bertil gick bort.
Blir väl bli ändring på det nu, hon har förnyat sina kunskaper om att köra bil, skaffat sig en liten Merca, byggt uterum har hon med gjort och anlagt trädgård.
Nu väntar vi bara på nästa surprice hon kommer med!

Vår och sommarblomningen är snart över, nu väntar vi bara på vad hösten har att visa upp. Det mest överraskande som hänt bland blommorna är väl att dom nyinköpta Bourgonvillorna har börjat blomma och ännu bättre så blir det till en vit och en orange.

Några nya fiskar i dammen har det inte blivit till, det blir till att övergå till näckrosor i stället. Nytt filter har köpts in, en Asiatisk lejonskrämma skall installeras, även om vi inte har några lejon, så skrämmer den kanske iväg katterna.

Det här får bli det sista för denna gången, ha det nu bra, njut av tiden vi har kvar, innan höstens mörker trycker in oss i värmen och vinterkläderna skall dras över kroppen och blommorna sakta börjar vissna ner.