måndag 28 november 2011

Du är inte ett roder som styr mig, du är ett segel som för mig framåt. . . (ett citat tagit ur media)

Vi ser nu snart slutet på detta året, 2011 har varit ett turbolent år med både glädje och ont
En fundersam dotter.
Oldemor med den lilla.

Ont i den bemärkelsen att min lilla älskling drabbades av både Stroke och efter ett fall i hemmet bröt hon lår benshalsen, båda dessa olyckor blev till operation i båda fallen och flera sjukhusvistelse

Nu efter en intensiv Rehab har hon snart hämtat hem sina krafter, tack vare kommunens duktiga Benny och Lena som kämpat med henne.
Stor hjälp har vi oxå haft av vår dotter Nette, som har visat stor omsorg om sin mamma genom att bara finnas.
Tack Nette för all hjälp, vi älskar dig. . .

Själv har jag haft dåligt med egentid, det tar jag bara gumman blir bra. Under tiden har jag fått sköta hemmet, sådan Gourmé som jag är, så fixade jag maten själv, korv på längden på tvären, ja i alla dess former.Om jag inte kunde laga något annat än korv, nä jag är en sådan där person som kan och älskar
Korv i alla dess former.

Blev även bortskämd med att förlänga sovtiden på morgonen klockan kunde bli både nio och halv tio, innan jag drog mig ur sängen för att ställa mig i ordning för att ta mig till sjukhuset.
Oj vad parkeringsbolaget tjänade pengar på mig, hutlöst vad dom tar betalt för att parkera ingen tanke på att det kan ta lång tid för patienter eller besökare, det kanske går till bättre parkeringsförhållande inom området

Men allt var inte negativt för henne, mycket besök, alla som ville henne väl visade upp sig, hon hade besök av familjen från Kristianstad Jimmie med familj,dottern Catharina med Anders var där, Patrick med Linda och flickorna kom, för att inte prata om övriga släkt och vänner.
Väl hemkommen, fick jag lite mer tid om man kan kalla det så, men i stället för att köra fram och tillbaka till sjukhuset. Så kunde jag uträtta lite som jag var i behov.

Botans vänner kallade till sitt andra möte:
Dom som håller i det hade varit i Singapore, för att beskåda staden som ligger i en jättestor trädgård som dom beskrev det, vi fick se lite bilder där ifrån, beskrev även hur man jobbar i denna enormt stora park, bilderna är utlagda på FB för allmänhetens beskådande.
Parken beskrevs som planterad, alltså växter som hade framdrivits på annan plats till rätt storlek, sen ut planterats på fria ytor, enormt vackert.
Bild av världens största Passionsfrukt.

Efter den informationen, blev det en runda i växthusen, där förevisades ett antal små växter dom tagit med sig hem. Avslutningsvis fick vi vara med om att provsmaka,frukten från världens största Passionsblomma, en frukt stor som en vattenmelon.
Passade på att få till mig ett antal frö kärnor med hem, så kanske dom inte blir ensamma om att visa upp en planta av den storleken.

Stor glädje i familjen Röjnert
och även för oss som fick vårt nionde barnbarns barn. . .
Pappa Mikael med dottern.
Nu till det som jag mest varit glad för, förutom att min älskling blir bättre dag för dag, är att vi blivit Oldeföräldrar till vårt NIONDE barnbarns barn.
Det är vår första och äldsta barnbarn Mikael med sin söta Hanna som har varit och presenterat sin lilla prinsessa, en liten välskapt flicka med mycket hår på huvudet, ständigt hungrig, vad skall det månne bliva av henne!
Förvånad ja det är Oldefar.
Ja hösten ja! Helt som jag vill ha den, lagom med sol, lagom varmt ca 7 - 10 grader på rätt sida på barometern,  växlat med lite småblåst om vart annat
skriker Media ut en analkan de storm med orkanstyrka klass tre, den kan väl vara välkommen på sina ställen, glädjande är att den blåser bort all löv som ligger här och var
Det får man ta, bara vi slipper den Skånska vintern med snöslask och allt vad den drar med sig


1:a Advent hemma hos Nette och Jan.
1,a Advent i dag.
I fönstren som är pyntade med stjärnor, adventstakar, Julens blomma framför alla "julstjärnan" lyser med sin starkt röda färg på flera ställen.
Sen kommer all den andra pyntet som gör att barnen är snällare än vanligt, nu får vi vänta in julen.
I det sura vädret i dag fick vi besök av familjen från Staffanstorp, Annelise hade bakat muffins det tomt i övrigt av kakkor, men Switch så var de nybakade muffinsen bor


Julen ja!vad tycker man om den då,? Jo den tycker vi väl om, men den har blivit allt för kommersiell, har blivit handlarnas kassa ko inför årsslutet.

Så mins jag Julen som barn.
Grön gran som visades upp på morgonen julafton, mina föräldrar hade klätt den på sena kvällen. julaftonen med hemma lagad mat, ingen köpmat här inte, därefter julklapps utdelning, små enkla saker, inget som tömde börsen, alla var nöjda.
Julafton slutade med dans kring granen, som lystes upp med levande ljus, alla var nöjda och glada.
Juldags morgon satt alla samlade runt radion för att höra alla julsångerna om man inte tog sig till Domkyrkan för Julotta.

Glömde berätta att vi även i veckan som gått, hade besök av Jimmie med Alex och barnen, med sig hade dom en riktigt smarrig god tårta. Nette var som vanligt här och röjde upp, därefter kom Anders oxå för att hälsa på, det blir inte så ofta vi ser dom, avståndet, jobben hindrar det.
I dag måndag stormen har bedarrat, solen skiner med full kraft, kan en höstdag bli bättre.

Dagens ord:
När mörkret är som mörkast, är ljuset som ljusast.

Med det önskar jag er alla, en riktigt GOD JUL och ett gott NYTT ÅR
Gör nu inte något under julen som inte jag oxå skulle ha gjort. . .

torsdag 10 november 2011

Nionde (9) Barn Barns barnet, Grattis Hanna och Mikael till er lilla prinsessa. . .

Ja så hände det äntligen,
trodde aldrig att vi skulle få vara med om detta på den sidan av familjen Röjnert.

Det är inte utan att man blir jätteglad när det händer.

Hade nog inte väntat att det skulle bli Mikael först, han har inte visat någon större entusiasm för sina kusiners barn.

Där finns i alla åldrar från 3 upp till sexton år, nu får vi se hur mycket vi får vara med och glädjas åt detta barn barns barn, varav två flickor.

Så du lilla Prinsessan är välkommen till världen och till dina  många kusiner.och till din Oldemor och Oldefar.

lördag 5 november 2011

Alla Helgons dag, en vacker solig dag på Minneslunden. . .

Det är inte utan att det känns skönt att sitta på en bänk uppe på Minneslunden, vid den vackra fontänen med den likaledes vackra utsmyckningen den har.

På den vackra fontänen kan man beskåda ett äldre par som sitter på en bänk ,precis som jag minns min gamla morfar gjorde när han satt utanför sitt hus, här hedrar jag alla dom äldre som gått bort. Vidare kan man se ett ungt vackert par som oxå sitter och ser riktigt lyckliga ut här hedrar jag de som allt för unga gått bort.
Vidare runt fontänen ser man barn som leker, försöker fånga fjärilar med en hov, till sist är det en flock fåglar som flyger iväg mot horisonten, dom får hedra de kära husdjur man haft runt sig under alla år.

Efter att ha hedrat dom nära och kära som lämnat oss, så sätter jag mig  på en av bänkarna vid sluttningen som omgärdar Minneslunden, här sitter tidigare flera äldre  och samlar sina tankar om det liv som varit.
Många är besökarna denna Alla helgons dag, det är väl det vackra vädret som har dragit dom hit.
Flera stannar kvar, står vid de vackra blomster arrangemang som bara växer , blir allt mer omfångsrikt. Andra gör bara ett kort besök där.

När mörkret faller är det som allra vackrast, vissa ljus har slocknat i den svaga blåsten, finns alltid någon som tar fram sin gasol tändare och tänder upp dessa.
Själv sitter jag där som annars om åren. solen bränner i ansiktet fast det är en höstdag i början av November, funderar på hur livet har varit, vad jag / vi fått vara med om, allt har väl inte varit manna. men det har mest varit ett underbart liv, har inget att vara otacksam över.

Som jag skrivit tidigare, så skall vår plats vara under pilen vid den stora stenen intill dammen med sitt stilla brus, innan det rinner vidare ner i en brunn, för att föras vidare ner mot Höje å och vidare ut i Öresund, där den sedan fördelas och sakta flytter vidare ut i världen.

Men en fundera slog mig, när jag satt och pratade med en man, som jag även föra året träffade däruppe, han tyckte att det var svårt att ta sig ut dit när man blir äldre,  mörkt utan belysning i mörkret.
Han funderade på att kanske välja en minneslund som ligger lite närmre stan och har goda buss-förbindelser. Det skall inte vara svårt att förflytta sig på ålderns höst. Det skall vara bekvämt att sig dit, alla har inte möjligheten att ta bilen. så jag får ta en funderare på om jag/vi skall välja  den Minneslund som ligger lite närmre och livskamrat ligger vid.

Hemkommen går jag ut och tänder upp mina marchaller i trädgården för att lysa upp i mörkret som nu lagt sig runt vårt hem, Väldigt vackert är det, inne tänder jag två ljus vid mitt lilla altare som lyser upp fotona på de närmast bortgångna.

Alla är i våra tankar,

fredag 4 november 2011

Nu får det väl vara nog med olyckorna här hemma. . .

Jag önskar att det får vara slut på all otur med olyckor runt oss.
Ni som inte följt upp allt skriverier på FB, får jag  väl lämna en redogörelse för vad som hänt i vår närhet.

Den pigga damen jag har varit gift med i femtiofem (55) år har drabbats av olyckor den ena efter den andra.

Det första som hände var att Annelise började få dålig syn, där konstaterades grå star, därefter kom man fram till att där fanns en långt gående gula  fläcken, som där inte är mycket att göra åt.
då blev det till att jag köpte en större TV 42" för att Annelise skulle kunna glädjas och även kunna följa med på texten, jovisst kan hon engelska men det kan vara lite svårt att följa med i bland.
Därefter drabbades hon av en stroke, som jag skrivit om tidigare och därefter sex veckors rehab fyra dagar i veckan. Väl färdigbehandlad kunde hon återgå till sina sysslor i hemmet, där jag fick vara klippan att stötta henne. Samt uppföljning med två dagars rehab på Friskis och Svettis.

Där blev det inte långvarigt,en eller två gånger hant hon med att gå där.
Sen var det dags igen, skulle serva mig här hemma envis som hon är, så skulle hon klara det själv, bullarna stod i ugnen och för att rädda dom staplade hon ut i köket, men kom bara halv-vägs då hon blev yr och föll omkull, stackars människa, vilken otur, det tog lite tid innan jag fick övertygat henne att där nog hade hänt något allvarligt med benet, ville hon själv övertyga sig om att försöka resa sig.

Det var bara att ringa efter ambulans, som kom ganska snabbt och med en fantastisk personal gjorde henne färdig i hemmet med allt vad där tillhörde, därefter snabbt upp till SUS och röntgen, förbi den långa väntan på akuten.

Här visade det sig mycket riktigt att lår benshalsen var av. Efter det blev det in på avdelning tolv på Ortopeden, som visade sig ha en underbar personal som tog sig ann henne på bästa sätt, pumpade i henne en hel del smärt stillande, vilket orsakade att hon försökte övertyga oss om att där var flera katter uppe på en byggställning utan för fönstret, men inte kunde vi se några katter.

Ja nu fick hon ligga här på salen från fredag em. till måndag fm och invänta operation, det var inte utan att hon hade ordentligt ont.

Nu är hon opererad och färdigbehandlad på sjukhuset och hem-tranporterad fram till dör, här stod nu tre från kommunens omsorgsförvaltning och tog emot henne.

Dessa trevliga personer skall nu på olika sätt komma fram till en behandling i hemmet, med de hjälpmedel dom har till förfogande få henne tillbaka till verkligheten fem dagar i veckan, vilket kan ta tre månader, men känner jag min lilla älskling rätt så går det nog lite snabbare. Vad beträffar stroken kommer det nog att ta lite längre tid.

Ja så e de lilla maj.
Det blir nu att jag som får agera köksbiträde, under ledning av gumman skarpa överinseende, men får väl börja med dom enkla rätterna, har inte blivit bortskämd med att få vara i hennes revir.
Nu är det i alla fall fritt fram, nu skall det bli mina favo-rätter som skall presenteras KORV i alla dess former, jaså inte det, vi får väl se färdigmat kanske , inte det heller, pizza kanske kan smaka, jaha om jag gör den själv i ugnen, nänä, där finns så många goda man kan köpa, inte det heller.

Vi får väl ta till Annelises Oldemors kokbok, Danska specialiteter ja ja det kan vi göra, ingen dum ídé
Nu får ni ha det, var rädda om er när ni staplar om kring ute, det är inte bara snön man kan gå omkull i, finns de blöta bladen som ligger blöta lite här och var.

Ps; Annelise hälsar och tackar alla som ställt upp, med besök och trevliga telefonsamtal, härligt vackra blombuketter här i hemmet,

Hjärtligt tack till er alla hälsar hon