lördag 5 november 2011

Alla Helgons dag, en vacker solig dag på Minneslunden. . .

Det är inte utan att det känns skönt att sitta på en bänk uppe på Minneslunden, vid den vackra fontänen med den likaledes vackra utsmyckningen den har.

På den vackra fontänen kan man beskåda ett äldre par som sitter på en bänk ,precis som jag minns min gamla morfar gjorde när han satt utanför sitt hus, här hedrar jag alla dom äldre som gått bort. Vidare kan man se ett ungt vackert par som oxå sitter och ser riktigt lyckliga ut här hedrar jag de som allt för unga gått bort.
Vidare runt fontänen ser man barn som leker, försöker fånga fjärilar med en hov, till sist är det en flock fåglar som flyger iväg mot horisonten, dom får hedra de kära husdjur man haft runt sig under alla år.

Efter att ha hedrat dom nära och kära som lämnat oss, så sätter jag mig  på en av bänkarna vid sluttningen som omgärdar Minneslunden, här sitter tidigare flera äldre  och samlar sina tankar om det liv som varit.
Många är besökarna denna Alla helgons dag, det är väl det vackra vädret som har dragit dom hit.
Flera stannar kvar, står vid de vackra blomster arrangemang som bara växer , blir allt mer omfångsrikt. Andra gör bara ett kort besök där.

När mörkret faller är det som allra vackrast, vissa ljus har slocknat i den svaga blåsten, finns alltid någon som tar fram sin gasol tändare och tänder upp dessa.
Själv sitter jag där som annars om åren. solen bränner i ansiktet fast det är en höstdag i början av November, funderar på hur livet har varit, vad jag / vi fått vara med om, allt har väl inte varit manna. men det har mest varit ett underbart liv, har inget att vara otacksam över.

Som jag skrivit tidigare, så skall vår plats vara under pilen vid den stora stenen intill dammen med sitt stilla brus, innan det rinner vidare ner i en brunn, för att föras vidare ner mot Höje å och vidare ut i Öresund, där den sedan fördelas och sakta flytter vidare ut i världen.

Men en fundera slog mig, när jag satt och pratade med en man, som jag även föra året träffade däruppe, han tyckte att det var svårt att ta sig ut dit när man blir äldre,  mörkt utan belysning i mörkret.
Han funderade på att kanske välja en minneslund som ligger lite närmre stan och har goda buss-förbindelser. Det skall inte vara svårt att förflytta sig på ålderns höst. Det skall vara bekvämt att sig dit, alla har inte möjligheten att ta bilen. så jag får ta en funderare på om jag/vi skall välja  den Minneslund som ligger lite närmre och livskamrat ligger vid.

Hemkommen går jag ut och tänder upp mina marchaller i trädgården för att lysa upp i mörkret som nu lagt sig runt vårt hem, Väldigt vackert är det, inne tänder jag två ljus vid mitt lilla altare som lyser upp fotona på de närmast bortgångna.

Alla är i våra tankar,

Inga kommentarer: