Hemkomna från Creta,till en nystart inför hösten !. . .

Det är lite svårt att starta om efter en händelserik vecka nere på vår älsklingsö Creta, med allt man fick uppleva.

Underbart att tidig morgonen den 3 september,(Ja Jan hoppas du ursäktar oss,flyga iväg på din 55-års dag) och gå miste om allt det "goa" som Nette säkert skulle bjuda på,få sätta sig till rätta i fåtöljen på en Airbuss 320,med Thomas Cooks fantastiska cabinpersonal,100 % service.

Väl nere på Creta med en landning som man dock har varit med om bättre,hade han tryckt till lite bättre så hade vi/jag hamnat i cockpitten och fortsättningsvis kallat mig flygkapten i stället för pansarkapten.

Men hur som haver så fick vi krängt iväg oss med vår systembutik till bussen för vidare transport till Agia Marine,ett härligt ställe med många fina hotell längs Hania-kusten.
Väl in checkade på ett litet mysigt hotell,var det till att dra på sig stringen,förlåt det var ju Annelises,det blev till dom väl saltstänkta shortsen i stället.

Nu börjar vi njuta av Creta med våra med-resenärer Berith och Bertil,i alla fall en stund. Klockan tickade på,det blev tid för en kopp kaffe i värmen.
Annelise och Berith började förbereda fikan,då vi plötsligt fick höra ett vinande ljud och krach, det var Berith som kom farande med två koppar i handen,stört-dök i golvet "pang" där låg hon bland tusenvis av skärvor helt utslagen.

Det tog inte lång stund för oss att konstatera efter den landningen reser man sig inte upp den första halvtimmen.

Väl uppe fick vi se resultatet ögonbrynet uppslaget,fraktur på överarmen.
Snabbt fick vi en läkare på plats som skickade Berith med ambulans till Hospitalet i Hania.
Hennes då handlingsförlamade man fick följa med,3 dygn fick Berith stanna innan hon kunde fortsätta sin vecka här nere på Agia Marin.
Sen kan ni själv räkna ut hur resten av veckan blev,"inte det", då får jag berätta det för er vid ett annat tillfälle.

Själv var jag tvungen att lugna ner mig,efter att ha kommit överens med dom andra,så blev det till att jag kunde ta tag i mina sedvanliga morgon och eftermiddags-promenader längs den vackra stranden.
Tog några avstickare upp mellan husen för att hälsa på några av våras gamla vänner här nere.

Mycket av tiden gick även åt att leta de växter,jag tänkt ta med hem.
Men konstaterade att mycket av den öppna naturen var nu bebyggd av nya hotell,så några speciella växter hittade jag inte och inget besök på plantskolan heller.
När värmen var påtaglig tog jag mig tillbaka till stranden för att svalka mig i det saltstänkta havet.

Cactus ett stickande namn på en underbar restaurang kanske,här blev det till att intaga dagens måltider.
Här serverades jätte-god mat härliga kötträtter med ett fantastiskt vin att skölja ner maten med,efteråt serverades ett härligt fruktfat.
För att mätt och belåten kunna ta sig där ifrån efter en sådan kraftig måltid, fick vi stabilisera magen med att svälja ett par Raki som restaurangen bjöd på

En av mina turer längs stranden tog mig ut till Platania,för att kolla stenen där jag och mitt barnbarn Jimmie vid min 60 års-dag hade huggit in mina födelsedata. Jo mycket riktigt hittade jag den och även inskriptionerna,den var lite tilltygad av alla salta vågor som sköljt över den,men den finns kvar till eftervärden.

Kanske är där någon av familjen som söker sig dit,när jag befinner mig på en annan resa.

Hemresan,var lika underbar som nerresan,men med en behagligare landning,väl på backen,skulle vi än tyngre än ner,hasa oss till bagagebandet,det tog på krafterna,själv kan ni nog räkna ut vad där var i väskorna som plötsligt poppade upp på bagagevagnen.

Det sista vi skulle göra vara att betala för att vi fått parkera så nära incheckningen,döm om min förvåning,där dök upp en summa av 1600 SEK,tog för givet att där var fel på automaten provade 2 andra,samma summa.
Då fick jag tipps om att ta kontakt via nödtelefonen med parkerings-bolaget,där blev vi upplysta om att vi parkerat på dygnsparkeringen och summan var riktig,Phuuu blåste ut luften jag hade kvar.

Nu fick jag skrida till övetalning, men det behövde jag inte,mannen på andra sidan luren förstod vår situation och var medgörlig,han hjälpte oss med att trycka ut en biljett på 400 SEK.
Tack för den servicen,jag lovar att inte parkera där fler ggr,för att vara lat och spara några steg.

Väl hemma i lyan var det dax att krypa i säng,klockan var nu 3.30, men inte gick det att falla i sömn,hela veckan gick i repris i skallen på en.
Nu får vi se om det blir fler resor och vart vårt nästa resmål blir.

Dagens ord år:
Varje dag är en fest man får tillbringa till sammans.